Det är typ sommar ute. Jag önskar att man kunde fånga den varma luften, fågelkvittret, och doften av vår på
bild. Men tyvärr, sådana ögonblick får man bara uppleva i verkliga livet! I skolan fick vi se på "pojken i
randig pyjamas" som handlar om Bruno, en liten pojke. Hans pappa är chef för ett nazistläger utan att Bruno
vet om vad pappan egentligen gör. De flyttar till en annan stad på grund av att pappan fick ett viktigare
jobb. Bruno har inga vänner, men han blir vän med en liten pojke på nazistlägret. De träffas i hemlighet mellan
ett galler, och Bruno tar med mat till pojken som heter Schmuel (haha?). Ju längre tid det tar, desto mer får
Bruno reda på om sin pappa, som är en elak man. Schmuels pappa försvinner, och Bruno gräver ett hål mellan
gallret, och kryper igenom till nazistlägret för att hitta Schmuels pappa. De letar i deras barrack, då soldater
kommer för att hämta ett gäng judar. Schmuel och Bruno har ingen aning om vad som händer, men de kan
inte göra annat än att följa med strömmen De får ta av sig kläderna i och trängas i en stor sal där de blir kvävda
av någon giftig gas. The end. So sad, och förlåt för att jag berättade handlingen, det kanske var vissa som
tänkte se den, hehe. Men den var väldigt sorglig. Först då inser man hur bra vi har det, och att vi ofta klagar
på småsaker. Det är tur att denna tid har passerat oss nu, och att vi slipper gasas ihjäl om vi har åsikter.