Behöver jag ens skriva något här?

Efter att ha pendlat mellan gagnef, leksand rättvik, musikprojekt och dansläger så har jag landat för sista gången. Intensivperioden har nått sitt slut, och börjar igen om bara någon vecka. Imorgon väntar skolan för första gången på en månad, och jag känner att jag har blivit alldeles för oaktiv på den fronten...

Helgen har varit så otroligt intensiv, men så otroligt roligt har jag haft! Auditionen för sång gick bra, därför gick jag vidare till dag två; koreografi. En jätteduktig kille tog tag i lektionen, och vi hade hur kul som helst! Kan också tillägga att det var sjukt krävande på kondition, uthållighet, glädje, koncentration och så. Jag behöver inte träna mer på ett år. Därefter var det gallring igen, jag gick vidare. Då var det improvisation på teater, intervju.

Jag kom hem ganska sent, och däckade i soffan. Precis då ringde telefonen; jag hade blivit ditskickad igen för en callback, tillsammans med två andra vänner. När vi kom dit så sa läraren åt oss att ställa oss i hörnet. Hon ville testa en grej med oss, och det stod mellan oss tre nu. Vi skulle göra jazzwalks in till halva dansstudion, och sedan kräla på golvet som maskar. Konstigt, men vad som helst kunde ju hända så vi gjorde det. Därefter avslöjade de att den sista callbacken hade varit ett skämt, och att vi alla tre kom med i HAIRSPRAY!

Det var nog den sjukaste, cp-lyckligaste dagen i mitt liv. Den 12-13 maj är det kollationsläger, då alla i gänget träffas, läser igenom manuset och fixar rollerna. Kan inte beskriva med ord hur jag känner, det här är min dröm.

Idag fyller min söte far 41 år. Grattis pappa, worlds gratest father!

Det är pappa som är på höger sida, for sure.

Today it's THE day. Det är musikalaudition för min favoritmusikal som ska sättas upp i höst; HAIRSPRAY.
Idag erbjuds sångprov, och om man går vidare efter det så blir det dans- konditions- och teaterprov imorgon.
Jag vill så så så gärna vara med, jag ska satsa allt, men förväntar mig inget!

Musikalen är över, med blandade känslor. Man går vidare mot något nytt, och minnena finns alltid kvar. Och bilderna...

Fia i landet ingenstans handlade om en trotsig och barnslig 18-årig tjej som kvällen innan julafton drogs in i en sagobok av tre geishor. Där träffar hon alla slags sagofigurer såsom; peter pan, snövit, kaninen, den goda fén, mulan, timon & pumba, benjamin syrsa, anden i flaskan, tarzan och många fler. De har förlorat sina kära ägodelar, och vill ha hjälp av fia för att få tillbaka dem. Tillsammans möter de svartsjukelandet, kärlekslandet, regnbågslandet och många andra äventyr, och till slut lär fia dem att det är inte sakerna som spelar någon roll, utan det man är. Att vara i harmoni med sig själv. Fia och sagofigurerna tar med sig många erfarenheter av resan, och allt slutar lyckligt. Fia har blivit snäll, och behöver inga julklappar på julaftons morgon, figurerna i landet ingenstans är i harmoni...

Några bilder från våra nio föreställningar. Min figur var tjing, den vänstra av de tre geishorna. Vi hade så grymt roligt, både på och utanför scenen. Jag tar med mig många erfarenheter och nya vänner från denna termin.

Faktum är att det var år och dagar sedan jag kikade in här senast. Livet rullar på så otroligt fort nu, det är sak på sak hela tiden. Men det är så jag vill ha mitt liv - spontant, socialt, fartfyllt, roligt. Jag gör det jag älskar!